För mig och säkert många andra har de gripande tv-bilderna på barn med handikapp som spärras in och behandlas sämre än kreatur i Rumänien, Estland och Kina etsat sig fast på näthinnan. Vi befinner oss i mitten av 1990-talet och svenskar slår sig gärna för bröstet och konstaterar att här är det minsann annorlunda.

Men historiskt sett är toleransen för avvikande inte så djupt rotad i den svenska folksjälen heller.

Det här är en bok om Lasse och Martin, om en normtypisk vuxen och ett barn med Downs syndrom, en pedagog och en skolelev, och framförallt: en pappa och en son.

I förgrunden följer vi Lasse, som också är utbildad lärare, som på alla sätt och vis försöker inkludera sin son i det svenska skolsystemet, men också i livet i stort. Det här är deras berättelse, men även en gestaltning av svensk historia som du kanske inte känner till. Hur såg pedagogiken och särskolan ut i Sverige förr? Och hur ser den ut idag? Och vem får egentligen plats i vår svenska skola?

Boken baseras på minnesfragment, egenupplevda händelser, tankar och inspiration.