Helt plötsligt såg Karin det hon tidigare hade blundat för, han var farlig. Gränsen var nådd och det fanns ingen annan utväg om hon och barnen skulle överleva.
Men Herre gud att behöva fly till Gotland. Det kändes inte som ett bra alternativ. Hur kan man över huvud taget vilja bo där? När Barbro försökte övertyga henne om att det skulle bli bra, kände hon sig som en straffånge som hade blivit landsförvisad.
*
Med hjärtat i halsgropen förstod hon att hon hade blivit påkommen.
Hade han förstått att hon hade läst i deras hemliga dokument där på kontoret? Den uniformsklädda mannen tryckte sig tätt intill henne och viskade något i hennes öra medan han smekte henne längs ryggraden. Hon kände paniken krypa i kroppen. Hur i hela friden skulle hon klara sig ur det här? KGB var inte att leka med.
*
Och vem var han, denna främmande pojke som helt plötsligt bara fanns där?