En bok om döden och sorgen som är myntets baksida i livet men som också har en framsida, kärleken. Intimt hänger de samman och är varandras förutsättning, som kommunicerande kärl finns de där och utan den ena företeelsen finns ej heller den andra. Sorgen är en förutsättning för kärlek, vi vårdar livet för det är kärlek. Varför ropade du inte högt? Sen någonstans på lördagen eller kanske söndagen så kände du dig kanske lite bättre en stund eller också så frös du. I vart fall gick du in i duschen. Jag undrar så hur det kändes denna din sista stund på jorden? Vad tänkte du min Magnus? Antagligen hann du inte tänka så mycket. Helt plötsligt svartnade det för dig, bakterierna hade gjort sitt och fått dina organ att svikta. Du fick inte tillräckligt med syre till hjärnan och du lämnade det avsvimmade skymnings-landet, du visste inget nu, du gled in i medvetslösheten. Hur lång tid tog det innan du dog där i duschen? Magnus far som skrivit om sin sorg efter sonen och glädjen som ändå finns där, som måste finnas där, om döden och kärleken, utan kärlek inget liv och ej heller ingen död. Allt hänger ihop i en lång fläta från början till slutet och alla är vi delaktiga i att skapa livet.