I konsten förekommer inga junfrufödslar, sägs det. Men islänningen Jón Leifs (18991968) var så nära ett undantag man kan komma, eftersom han tvingades bygga upp det isländska musiklivet från grunden för att hans landsmän skulle kunna försörja sig som tonsättare. Tyvärr levde han inte tillräckligt länge för att de isländska musikerna skulle hinna växa ikapp de höga anspråk han ställde för att skapa en isländsk identitet i musiken. Numera vet många att Leifs hör till 1900-talets märkligaste personligheter, och att ingen undgår att beröras av hans musik. Men först sedan hans brevsamling blivit offentlig kunde musikjournalisten i SvD, Carl-Gunnar Åhlén, skriva den första biografin över musikhistoriens kanske tappraste tonsättaröde.