I Emmanuel Boves roman Mina vänner (1924) möter vi krigsveteranen Victor Bâton. Han har återvänt till Paris efter första världskrigets slut och försöker återvinna det liv han en gång hade. Han vill inte jobba och tillbringar dagarna i stadens arbetarkvarter där han söker tillfälligt boende, billiga måltider, kärlek och vänskap. Allt utan större framgång.
Victor har en vag längtan efter någonting annat, en okänd värld, en händelse som i ett slag ska förändra hans bedrövliga tillvaro. Han älskar att sitta ensam och sorgsen. Men han vill också framkalla medlidande hos mer lyckligt lottade människor. Och allra mest längtar han efter förtrolighet, efter mänsklig närhet.
Bove tecknar ett tragikomiskt porträtt av en människa i samhällets periferi, som där försöker upprätthålla något slags värdighet. Författaren lär själv ha kallat boken en roman om fattigdomens ensamhet. Mina vänner prisades i sin samtid av litterära storheter som Rilke, Gide och senare även Beckett. Än i dag är det Boves mest kända verk.

EMMANUEL BOVE (18981945) föddes i Paris, fadern var rysk och modern från Luxemburg. Han inledde sin författarkarriär med att skriva underhållningsromaner under pseudonymen Jean Vallois. Bove arbetade även som journalist men uppmärksammades i början av 1920-talet av Colette som kom att hjälpa honom att blir utgiven under eget namn. Mina vänner blev en stor framgång och fram till andra världskrigets utbrott kom han att publicera ett flertal titlar. Han flydde sedan till Algeriet 1942, där han skrev sina sista tre romaner. Boves böcker ges ständigt ut i nya upplagor och han räknas som en av mellankrigstidens franska klassikerförfattare.

"En berättelse som inte har förlorat sin fräschör och ger en unik insyn i hur livet på Paris skuggsida var för snart hundra år sedan."
Eva Åström, Expressen Söndag

"En roman från mellankrigstidens Paris, skriven med samma sinne för det enkla som för det dråpliga, med en miljöbeskrivning lika skarp som dess emotionella atmosfär är kylig. [...] en stram roman om relationer som mest av allt äger rum i egna föreställningar och i en ängslan över den andres blick och profil, hör bara alltför hemma även i vår tid. Jag rekommenderar varmt klassikern Mina vänner"
Henrik Petersen, Nordvästra Skånes Tidningar

"Boves lilla roman är en odödlig klassiker."
Tony Samuelsson, Dala-Demokraten

"Visst kan man skratta åt Victor Baton. Man gör det. Men man måste ändå röras och beröras av honom. För hans ensamhet och längtan efter gemenskap är inte bara hans. Det visste nog Emmanuel Bove när han skrev denna mästerliga roman."
Jan Bergsten, Folket i Bild/Kulturfront

"Victors upplevelser för snart hundra år sedan känns inte på minsta vis avlägsna eller omoderna utan är tvärtom ständigt igenkännbara. Och genom denna nyutgivning kan man hoppas att också fler romaner av Bove blir aktuella för översättning."
Ella Styf, Växjöbladet/Kronobergaren.

"Ett problem med att ha favoritböcker är att du talar dig varm för dem, och så vill någon låna dem, och så vips har de lämnat en lucka i din bokhylla. Ibland en oåterkallelig sådan, för hur skulle jag kunna få tillbaka exempelvis Emmanuel Boves Mina vänner[...] Jo, med hjälp av en återutgivning av förlaget Lind & Co, i deras serie 'Nittonhundra', med ett nyskrivet förord av Kristoffer Leandoer. Äntligen kan jag ännu en gång ta del av Victor Bâtons levnadsöde, en av 1900-talslitteraturens mest olycksdrabbade protagonister. [...] Det är ett absurt mästerverk i den lilla skolan, där skratten fastnar i halsen. Och innan du frågar: jag tänker så fan heller låna ut den här till någon!"
Björn Kohlström, Jönköpings-Posten

"Efter den första berömmelsen har Emmanuel Boves roman glömts bort och återupptäckts gång efter annan, men den nya utgåvan av Katarina Frostensons översättning från 1986 bekräftar att det är en bok för alla tider."
Pauli Olavi Kuivanen, Norrköpings Tidningar

"Mina vänner hyllades av samtida storheter som Rilke och Gide, föll i glömska och återupptäcktes, hyllades av Beckett och föll i glömska igen. På svenska utgavs den första gången 1986 och har nu alltså kommit i en nyutgåva, i Lind & Co:s eminenta klassikerserie Nittonhundra. Så passa på och läs innan den glöms bort ånyo, för boken är en liten pärla, utmärkt översatt av Katarina Frostenson och därtill försedd med ett intressant förord av Kristoffer Leandoer."
Fabian Kastner, SvD