Claude Lanzmann är en av de franska intellektuella nittonhundratalsgiganterna. I Sverige är han kanske mest känd för den nio timmar långa dokumentärfilmen om judeförintelsen, Shoah, och för att under många år ha levt i en triangelrelation med Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre.
Lanzmann föddes i Paris 1925 och gick som tonåring med i motståndsrörelsen under tyskarnas ockupation. Han smugglade vapen med risk för sitt liv och upplevde hur fransk polis samlade ihop judar som skulle deporteras. Modern lämnade familjen - han lärde känna henne på nytt först i sjuttonårsåldern. Trots det är porträttet av henne kärleksfullt och humoristiskt.
Lanzmann älskade och älskar kvinnor, något som genomsyrar berättelsen om hans liv. Tjugosju år gammal inledde han och Simone de Beauvoir, som då var fyrtiofyra, ett förhållande som kom att vara i sju år. I relationen ingick också Jean-Paul Sartre, som Lanzmann älskade och respekterade. Umgänget var schemalagt - luncher och middagar åts antingen på tu man hand eller med alla tre tillsammans enligt ett rotationssystem.
Haren i Patagonien berättar om möten och vänskap med hundratals personer, kända och okända, intellektuella och andra, så levande och angeläget beskrivna att man tycker sig uppleva Europas hela nittonhundratalshistoria - och det på en underbar klar och chosefri prosa.
Lanzmann berättar också om det tolv år långa arbetet med Shoah, ett projekt som medförde dramatik, smärta och möten med människor som begått fruktansvärda handlingar under andra världskriget. Bara under korta perioder var arbetet finansierat och i åratal levde Lanzmann utan fast ekonomisk mark under fötterna.

CLAUDE LANZMANN (f. 1925) är journalist och chefredaktör för Les Temps Modernes. Hans stora dokumentärprojekt Shoah anses allmänt vara den främsta beskrivningen av förintelsen.