Allt är förlorat. Maren är avslöjad som lögnare och ingenting kan längre döljas. Nu måste hon skapa sig en ny tillvaro. Men först måste hon berätta sanningen för föräldrarna och en uppgörelse med Thorleif är ofrånkomlig. Hon vet att bygdens folk kommer att vända henne ryggen och att all sympati kommer att komma Thorleif till del. Hennes enda tröst är Oda, men även hon måste nu få veta sanningen. Det tynger Marne och åter frestas hon att skjuta det ifrån sig. Då händer något som ger alla annat att tänka på. "När de hade sjungit den sista psalmen gav Maren Oda en liten klapp på ryggen. «Nu kan du lägga ner dina blommor,» sa hon lågt och såg på den halvvissna buketten som tydligt längtade efter vatten. Oda hoppade ner från kyrkbänken och gick sakta fram till kistan. Det överraskade många. Några hade redan rest sig, men satte sig lugnt ner då den lilla flickan i den blå klänningen gick fram till altaret.