I Olof Rudbeck d.ä. (1630-1702), naturforskare och fornforskare, fann Per Daniel Amadeus Atterbom en av vårt lands största poeter, en oförskräckt drömmare vars Atlantica han läste som en arkeologisk roman av största lyriska halt. Hos Rudbeck mötte han också en själsfrände; båda var ärrade kämpar från vitterhetens slagfält. Atterboms minnesteckning över Rudbeck präglas av inkännande förståelse för den man som fick uppleva såväl berömmelse som förnedring. Själv tvekar Atterbom inte om sitt domslut: till devis för sin minnesteckning sätter han orden I forskning vittfamnande, i dikt jättelik.