Vem blir man om man inte borde ha fötts? Om man är uppvuxen med en strängt kristen mamma och en sjuk pappa och tidigt lär sig att glädje och njutning är farlig? Kerstin Thorvall (19252010) uttryckte sig: hon tecknade, hon skrev, hon sjöng, hon dansade. Hon blev när hon debuterade som skönlitterär författare smädad, skandalomsusad. Senare har hon omvärderats och tillhör nu 1900-talets banbrytare. Hon var utbildad modetecknare och räknas till de främsta, hon skrev älskade barn- och ungdomsböcker och var en flitig kåsör och debattör. Hon förde talan; för tonåringarna på det sena 50-talet, för småbarnsmammorna under 60-talet, för kvinnorna och de psykiskt sjuka under hela livet och för de åldrande när hon själv blev gammal och beroende. Hon analyserade, dissekerade, uppenbarade och avslöjade livets och samhällets villkor med en genomskärande blick och skarpslipad penna i sina böcker och tidningsskriverier. Hon var en själens vivisektör. Hon tog sig rätten att älska, njuta, tycka. Hon var stimulerande, stark och besvärlig. Hon krävde att få det liv som tidigt kvästes tillbaka. Hon väckte avsky, ilska, glädje. Och hopp. Beata Arnborg, författare till hyllade biografier om Vivi Täckholm och Barbro Alving, har skrivit den första biografin över Kerstin Thorvall. En av årets allra bästa biografier, lågmält berättad. Lotta Olsson, DN Uppror i skärt och svart är en välskriven berättelse om ett liv, men också om kvinnlighet och kvinnoroller. Dessutom målar Arnborg framgångsrikt upp tidsbilder, antingen det gäller fyrtiotalets Paris eller sjuttiotalets kollektivtillvaro ... Detta är en bok för Kerstin Thorvalls läsare. Ännu ett tag lär hon bli kvar bland de ofrånkomliga. Carina Burman i Svenska Dagbladet. Läsvärd är den, absolut! Annelie Dufwa, Kulturkvarten P1 Jag läste den rakt igenom en natt, febrig som alltid av objektets utstrålning. Det är en oromantisk berättelse om det uppslukande arbetet för äran och den förtärande kärleken som väcker lust att vända tillbaka till Thorvall. Ulrika Milles i Dagens Nyheter Beata Arnborg kan skriva ... Hennes berättelse om Kerstin Thorvall är oavbrutet intressant ... Trots att jag hela tiden vet hur det ska gå läser jag denna biografi som vore den en spänningsroman. Lisbeth Larsson i Göteborgsposten ... Arnborgs bok (är) nödvändig. Förresten skriven med en spänstighet i meningar och genom kapitel som är rent gymnastiska. Inte överdrivet kritisk, men heller inte viljelöst tillbedjande. Solidarisk med föremålet, inte knäfallande. Jan-Olof Nyström i Hudiksvalls Tidning Beata Arnborg är skicklig. Hon följer med i hela Kerstin Thorvalls liv, nära och följsamt. Camilla Carnmo Arnborg skissar med van hand fram ett djuplodande porträtt av en av 1900-talets stora svenska författare, och hon gör det med bravur. Jessica Johansson i VLT Beata Arnborg har skrivit en imponerande biografi om ett geni, ett besvärligt, hänsynslöst och öppenhjärtigt geni. Nu måste tiden vara mogen så Kerstin Thorvall får den plats i litteraturhistorien hon förtjänar! Yvonne Gröning i Dala-Demokraten Framgångssagan Kerstin Thorvall är mycket underhållande att ta del av i Beata Arnborgs biografi ... Uppror i skärt och svart ger ett nyanserat, lyhört och medryckande porträtt av en mångsidig banbrytare och konstnär. Klarsynt och med stilistisk esprit följer Arnborg Thorvall ... Hon är visserligen solidarisk men aldrig överslätande.¨ Ann Lingebrand i Norrköpings tidningar Uppror i skärt och svart är lika stilistiskt säker och personligt skriven som Arnborgs tidigare biografier om Vivi Täckholm och Barbro Alving. I hennes tolkning blir Thorvalls liv till en gripande sträckläsning, inte minst tack vare bokens lättflytande stil och klara komposition. Marta Ronne i UNT Efter att ha läst Beata Arnborgs biografi, Uppror i skärt och svart, är jag övertygad om att Kerstin Thorvall aldrig kan bli ett uttömt ämne. Som person var hon också mycket mer än vad varje enskild bok eller ens böckerna sammantagna skulle kunna rymma. Arnborgs biografi är, detta till trots, ett försök att fånga Kerstin Thorvalls väsen och liv i en enda bok och denna livsskildring är, liksom Thorvalls egna versioner, högst läsvärd. Sara Kärrholm i Respons