Österrikaren Joseph Roth är en mellanformatets mästare, skriver Anders Björnsson i förordet till denna översättningsvolym. Roths noveller följer inget mönster, de slingrar sig, samtidigt biter de sig fast i ett svunnet Europa, det kejserligt-habsburgska, som med 1989 års händelser kom upp till ytan igen. Ingen har skildrat misären och överlevnadsförmågan i detta imperiums utmarker mer insiktsfullt och empatiskt än denne tyske språkvirtuos. Det är konturerna till ett judiskt Europa han tecknar, men också ett universellt. Ett Europa som förmår att hantera olikheter, fördra skojare och extremister, lögnhalsar, alkoholister, vansinniga, dödgrävare och självmördare, krigsveteraner och korallhandlare, kontorister och stationsinspektörer, hanrejar, superopportunister och förgrämda aristokrater som alla har det gemensamt att de inte har förstått sin roll i tillvaron.