Johannes Lindblom (18821974) var professor i exegetik och rector magnificus för Lunds universitet. I sina charmfulla levnadsminnen berättar han om sina upplevelser alltifrån barndomshemmet i en östgötsk prästgård till student- och forskaråren i Uppsala under brytningstid mellan gamla och nya tänkesätt. I en uppmärksammad professorstillsättning blev han förbigången, men kallades senare som professor till Åbo akademi. Läsaren får möta en aktiv och kulturöppen teolog med breda intressen och skarp iakttagelseförmåga. Boken innehåller en rad pregnanta personkaraktäristiker ur tidens akademiska liv, bland dem Henrick Schück, Harald Hjärne och Nathan Söderblom. Inte minst roande är Lindbloms skildring av sin tid som kringresande censor i studentexamen vid svenska läroverk.
Till framställningen är fogad en inledning och en utförlig kommentar av professor Oloph Bexell.