Den här boken handlar om senegalesiska kvinnors "nyckel" till paradiset. Med det menar författaren deras olika sätt att skaffa sig ett så bra liv som möjligt här på jorden med siktet inställt på att slippa hamna i helvetet. För att nå sina mål söker de hjälp hos levande och döda religiösa personligheter, tillhörande mouridismen, en senegalesisk sufiorden. De är hängivna anhängare till grundaren Shaykh Amadou Bamba och till hans mor Mame Diarra Bousso. Man tänker sig ingången till paradiset som ett hus med en dörr i. Huset är Shaykh Amadou Bamba. Men dörren är Mame Diarra Bousso, förklarar kvinnorna. Och utan dörren kommer man inte in i huset. Genom att bidra med arbetsinsatser eller med penninggåvor till muslimska ledare och genom att underordna sig rådande moralsystem räknar kvinnorna med att samla på sig meriter, som de har till godo hos Gud vid livets slut.Boken är en socialantropologisk studie, påbörjad 1992 och avslutad 2010. Studien har baserats på fältarbete och omfattande litteraturstudier. Författaren beskriver ett urval av gifta och ogifta kvinnor hon mött i Senegal och som immigranter på Teneriffa, Spanien. De flesta sysslar med någon form av handel i hemlandet och på Kanarieöarna. Dessutom tjänar de kvinnliga immigranterna bra med pengar på att fläta turisternas hår i rastafrisyrer. Författaren jämför deras religiösa praktik i hemlandet och i Spanien. Hon analyserar vad de större ekonomiska resurserna i samband med migrationen åstadkommer för kvinnorna i termer av förändrad status och prestige och i relation till männen, inte minst i det polygama äktenskapet. Författaren reflekterar över sin egen ställning som svensk kvinna från ett sekulärt samhälle och hur detta påverkar hennes analys av senegalesisk kultur och religionsuppfattning. Hon visar på vilka kognitiva krockar som emellanåt uppstått i mötet med de senegalesiska kvinnorna och försöker reda ut innehållet i deras och hennes förväntningar på varandra.---------------Eva Evers Rosander är docent i socialantropologi vid Stockholms universitet och för närvarande associerad seniorforskare vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala. Under åren 1998-2008 var hon forskare i religionssociologi vid teologiska institutionen, Uppsala universitet och innehade där en forskartjänst i ämnet Kvinnor och religion, finansierad av Vetenskapsrådet. Tidigare har hon varit anställd som seniorforskare vid dåvarande Centrum for Udviklingsforskning i Köpenhamn och som svensk forskare vid Nordiska Afrikainstitutet, Uppsala. Intresset för kvinnor, islam och samhällsförändring har följt Evers Rosander allt sedan det antropologiskt fältarbete i norra Marocko och bland muslimer i Ceuta på Nordafrikas kust 1976-1978. Studier i Senegal och Spanien har fördjupat bilden av den muslimska kvinnan och globaliseringens effekter på familjelivet, inklusive på familjerätten. Evers Rosander har utgivit ett flertal böcker och artiklar på engelska, spanska, franska och svenska. Här kan nämnas två redigerade böcker från 1997: African Islam and Islam in Africa: Encounters with Sufis and Islamists, tillsammans med David Westerlund och Transforming Female Identities: Womens Organizational Forms in West Africa. Senast utgivna artikel är With Mame Diarra Bousso in Spain: Murid Women Migrants in Tenerife i Karen Fog Olwig och Mikkel Rytter (red.): Mobile Bodies, Mobile Souls: Migration, Family and Religious Practice. 2011.