Ludwig Wittgenstein var komplex, både som person och filosof. Han är en av de mest betydelsefulla filosoferna under 1900-talet men hans filosofi anses gåtfull och svårgenomtränglig. Hans ämnesområden var framför allt logik och språkfilosofi och han var inspirationskälla till filsofirörelser som Wienkretsen och vardagsspråksfilosofin. Efter studier i flygteknik i Manchester och i logik för Bertrand Russel i Camebridge begavs sig Wittgenstein 1913 till Norge där han utvecklade sitt intresse för logikens och språkets grunder. Efter tjänstgöring i den österrikiska armén under första världskriget, publicerades 1922 hans stora verk Tractatus. Efter det omskolade han sig till lärare för att att 1929 återvända till Camebridge, där han disputerade samma år. 1939 erhöll han professuren i filosofi efter G.E. Moore. År 1947 avstod han självmant professuren till sin efterträdare George Henrik von Wright. I denna bok skriver Bo Andersson både om Wittgensteins liv och texter. Han tar bland annat upp relationen mellan Russel och Wittgenstein. De hade ett intimt samarbete och Russel tog till en början Wittgenstein under sina vingar. Relationen var dock inte helt okomplicerad sedan Wittgenstein framfört träffande kritik mot ett av Russels resonemang. Detta tog hårt på Russel och följde honom och hans filosofi för resten av hans liv. Andersson skriver vidare om Wittgensteins starka självtvivel och om hans filosofi, både Tractatus och senare verk. Bo Andersson är är didaktiker och historiker, professor emeritus i didaktik med inriktning mot de samhällsorienterande ämnena, särskilt historia, samt docent i historia vid Göteborgs universitet. Intresset för Wittgenstein emanerar ur en vilja att förstå lärandets grunder, ämnesvetenskapernas, filosofins och den egna vardagens.