Edward W. Said är en av vår tids största intellektuella gestalter. Han är en av dem som gjort mest för att få västerlänningar att betrakta sig själva, sin litteratur, ja hela sin kultur utifrån. Positionen som palestinier i exil, först under uppväxten i Egypten, därefter i USA, gav honom en grundmurad erfarenhet av att vara den utanförstående, den andre. Den erfarenheten präglade också hela hans gärning som universitetslärare, kritiker och debattör. Orientalism (1977), hans mest kända verk, har varit banbrytande för diskussionen om västerlandets syn på Orienten. Debatten kring den fortsätter ända in i hans sista mer omfattande bok, essäsamlingen Från exilen, som omfattar 31 texter från ett kvarts sekel. Här bjuder Edward Said på alternativa tolkningar men också kritiska porträtt av stora författare och deras verk t.ex. V.S. Naipaul, Hemingway, och framför allt Joseph Conrad, den landsflyktige författare som han alltid återkommer till. Han skriver även om filosofer som Nietzsche och Foucault men också om överraskande ämnen som Tarzan och orientalisk dans. Från exilen är den idealiska introduktionen till ett författarskap som kommer att vara aktuellt under lång tid framöver.