I sina längre dikter är Edward Lear uppfinningsrik, komisk och melankolisk. Inom den versform som han framför allt odlade, limericken, är han vildare och mer absurd. Innehållet i dikterna, som Lear skrev direkt för barn, kommer alltså att stå i ett intressant spänningsförhållande till limerickens bestämda, femradiga form. Magnus Hedlunds nya, kongeniala översättning av 130 limerickar gör full rättvisa åt Lears egenartade fantasi och tillsätter en dos av översättarens egen underskruvade göteborgshumor. Lear illustrerade själv sina limerickar med spretiga, underfundiga tuschteckningar, och dessa finns naturligtvis med i ellerströms svenska utgåva.