Bengt Lidner har stor näsa och ingen karaktär. Det är inte lätt att ha när man har en vulkan i bröstet. Bengt Lidner har mer än en. Så skrev Erik Lundberg om Bengt Lidner, en av den svenska litteraturens mest vitala och mest dödsbesatta poeter. Till 250-årsminnet av hans födelsedag presenterar en grupp forskare från flera ämnesområden en samling studier i detta fascinerande författarskap, så fyllt av storm och längtan, Sturm und Drang. Lidner rör sig obehindrat från Jakarta via Kapstaden till Amerikas blivande förenta stater i dikter och skådespel. I sin berömda dikt om grevinnan Spastara anropar han alla uslingar På Nova Zemblas fjäll, i Ceylons brända dalar. Men inte bara geografiskt är hans bredd imponerande: han ägnar sig åt politisk debatt, fördjupar sig i religiösa ämnen, skriver grekisk tragedi i operaform och gör inlägg i frågan om vården av sinnessjuka. I denna samling uppsatser sätts Lidners verk in i ett internationellt och tvärvetenskapligt sammanhang. Lidner är en författare som både är fast förankrad i sin samtids stora frågor och som när det passar honom gör anspråk på poetens monopolium, galenskapen.