Claes Andersson har som författare (21 diktsamlingar och fyra prosaböcker), psykiater, jazzpianist och politiker unika insikter i skrivandets hantverk. Han visar i denna bok hur skrivandet förutsätter både det lekande, megalomana barnet som skapar sin egen värld, och den målmedvetna vuxna som med disciplin och järnvilja tvingar sig till tangentbordet. Vi får väen konkreta råd, bland annat i konsten att skriva dialog och lyrik, samt en tankeväckande exposé över diktens och drömmens landskap. Claes Andersson framhåller den egna läsningens stora betydelse för skrivandet, och berättar medryckande om sina favoritförfattare. Slutligen ger han sig i kast med den svåra frågan: Om kreativitet är så helande och "terapeutiskt", varför blir då så många konstnärer galna?