När C.J.L. Almqvists roman Det går an gavs ut i december 1839, följde en av den svenska litteraturens stora fejder. Med sitt budskap om frihet och självständighet för kvinnor, ekonomiskt och erotiskt, utmanade berättelsen samhällets eliter. Under våren 1840 och framöver kom en rad följdskrifter, böcker där romanens budskap diskuterades och där Almqvists motståndare diktade vidare på berättelsen för att visa hur fel Sara och Albert resonerar när de beslutar att leva samman utan att vara lagvigda. Men för eftervärlden har bilden av romanen långsamt ändrats; dess liberala frihetslära verkar förutseende snarare än samhällsupplösande, dess vardagsrealism charmerande snarare än chockerande. 1838 års version har tidigare utgivits inom Almqvists Samlade Verk, men det var alltså versionen från 1839, d.v.s. den som nu utges, som gav upphov till alla debatter om bokens innehåll. Nu utges 1839 års version för första gången i en vetenskaplig utgåva, redigerad och kommenterad av Johan Svedjedal.