Ulf Linde behöver kanske ingen närmare presentation: Kritiker i Dagens Nyheter, professor på Konsthögskolan, intendent på Thielska galleriet. Mindre känt är att han började sin kritikerbana med att skriva jazzkåserier i Orkesterjournalen. Han var i början av 1950talet själv den ledande vibrafonisten i svensk jazz (Sohlmans musiklexikon) och spelade med den svenska jazzeliten: Arne Domnerus, Lasse Gullin, Putte Wickman, Bengt Hallberg, Simon Brehm med flera. Ulf Lindes sätt att se på jazzen och skriva om den var något nytt. Linde menar att man ska ta musiken lite enklare,, lite allvarligare, lite muntrare och inte så förbaskat stelt, kommenterade en samtida jazzskribent, och fortsatte det är Ulf Linde som står för väsentligheterna i den inhemska jazzkritiken. Lindes kritik, liksom senare hans konstkritik och essäistik, delade läsarna i två läger för och emot. Än idag kan man höra dem åberopas och citeras. Efter femtio år! För första gången finns nu alla jazzkåserierna samlade i bokform. Boken Jazz har ställts samman av Lars Nygren som tidigare har redigerat tre böcker med Lindetexter. Han har också försett boken med en initierad och illustrerad efterskrift. Jazz kom ut 2004 och sålde snabbt slut.