Han tar några stora klunkar, han reser sig, han undrar om jag spelar gitarr, han säger återigen att gitarren skulle vara en fin gåva, något att komma ihåg, något som Jörgen skulle kunna snacka om med andra. Det var inte meningen att farsan skulle minnas att den låg i Jörgens famn den där jävla natten. Och det var inte meningen att han skulle lära honom de första ackorden så att han skulle vilja lära sig fler. Och mandolinen ... Var är mandolinen? Gösta öppnar garderoben, river bland Jörgens kläder och nu ser jag. Vid sängen. Röda fläckar. Tre stycken. Jimmy försöker efter sammanbrottet att komma tillbaka till vardagen, jobbet på försäkringsbolaget och livet med dottern. Men sjukskrivningen drar ut på tiden och hans nya vän Jörgen, som han mött under sjukhustiden, är en dag bara borta. När Jimmy söker svaret på vad som hänt Jörgen, märker han att han mest jagar sig själv. I sin tredje och sista spänningsroman om Jimmy den första var Bromssträckan (2007) och den andra var Bräddvidden (2008) - fångar Stig Hansén frågan om hur många gånger man kan överges innan man själv försvinner.