I backspegeln ter sig historiska omvandlingar ofta ofrånkomliga. Men utan kejsar Konstantins berömda omvändelse till kristendomen 312 och fortsatta stöd till vad som då var en liten och på många sätt udda religion, hade kristendomen mycket väl kunnat bli en historisk parentes och västerlandets utveckling en helt annan. Det fanns alltså inget självklart över kristendomens - på vissa sätt partiella - seger över hedendomen mot århundradets slut.Paul Veyne belyser sin personligt hållna essä "När världen blev kristen 312-394" denna omvandling är olika perspektiv. Han diskuterar bland annat Konstantins personliga motiv och politiska hållning och den betydelse dessa kom att få för kristendomens framgångar. Men boken lyfter också fram de religiösa och institutionella särdrag som skilde kristendomen från dess hedniska konkurrenter. Att diverse historiska tillfälligheter spelade in, betyder inte att omvandlingen enbart var ett resultat av sådana.Paul Veyne, född 1930, är en världens främsta experter på romersk historia och hedersprofessor vid College de France