Om språk kan vara sinnligt, när riskerar det då att uppfattas som liderligt? Kan språket och konsten vara skräckinjagande? Vem tar sig rätten att dra gränser för vad som är fördärvlig konst? Att konst och litteratur skall ge en etnisk njutning brukar vi ta för givet. Men ända sedan antiken finns det också en rädsla för det njutbara språket och den njutbara konsten. Enligt den uppfattningen är det sinnliga språket omanligt, omoraliskt och liderligt samt fördärvligt och smittsamt. Föreställningen om det liderliga språket ligger som en underström i den europeiska traditionen och leder ibland till en stark ambivalens inför den sköna konsten. I Det liderliga språket klargör Mats Malm grunderna till föreställningen om det liderliga språket och dess konsekvenser i det svenska 1600-talet.