Som tagna ur Marc Chagalls färgstarka målning ”Spelman på taket” har de beskrivits – judarna från tsarens Ryssland. Under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet flydde de från pogromer, militärtjänstgöring och ett samhälle som var så begränsande att de till slut inte kunde överleva. De allra flesta ville till Amerika. För de ryska judar som kom till Sverige var det ett stopp på vägen. De skulle bara arbeta ihop pengar till biljetten. Många gjorde också så, men en del blev kvar. Judarna i Linnéstaden handlar om de människor som stannade i Göteborg och som först bosatte sig i det fattiga Haga och arbetade som gårdfarihandlare och hantverkare. När de fick det ekonomiskt bättre bildade de familj och flyttade till stenhusen runt Linnégatan. Gruppen satte prägel på stadsdelen då där fanns ett ortodoxt bönehus, judiskägda butiker och föreningar. Det mest anmärkningsvärda och gripande med de ryskjudiska invandrarnas historia är att den vittnar om en grupp som blev fråntagen alla möjligheter att försörja sig, som hotades till livet men hade modet att fly och som genom hårt arbete i ett främmande land lyckades skapa nya liv.