Den här boken, liknar kanske mest den bok jag själv skulle ha velat ha i min hand då, när katastrofen var ett faktum. Det är inte en feelgood-bok, eller någon bok om självförverkligande, utan en återgivning av en resa, om verkligheten före, under och efter ett trauma. Vi drabbades av det overkliga, av det som bara händer andra. Det där som ingen pratar om, men som vi alla verkligen måste veta om, och framförallt prata om. Den skildrar ett trauma ur tre perspektiv, en mammas, en storasysters och en make/psykologs perspektiv. Jag miste min son, min dotter miste sin lillebror och nu har vi samlat orden i hopp om att väcka en tanke hos var och en som kan behöva det. Vare sig du är drabbad på nära eller långt håll, eller kanske inte alls, kan det finnas ord som tröstar, hjälper eller ger förståelse.

Framförallt hoppas vi att den kan ge möjlighet att se och förstå, innan det är försent.