Sällan får vi ta del av en berättelse med samma nerv och energi som ¿Shoo bre¿ har. Här skildrar författaren till ¿Ingen återvändo¿ livet i förorten med en äkthet och med en kärlek till människorna som bor där. Beskrivningen av centrum, sjön, höghusen och skolmatsalen och skåphallen biter sig fast.

Det är vårtermin i nian och Elias och Oscar ser ljuset. Snart är resten av livet deras. Men våren blir inte som någon av dem tänkt sig. Inte på långa vägar.

Oscars arbete med skoltidningen och hans engagemang i elevrådet tar en tvär vändning när klassen får en ny svensklärare, Kristina. Det som har hänt en miljon gånger händer igen: en elev dagdrömmer om sin lärare under lektionerna. Men för Oscars del slutar det inte med dagdrömmar. Hans förälskelse är högst verklig.

För Elias del börjar terminen bra. Hans brorsa är fortfarande på ungdomsanstalten så han får rummet hemma för sig själv, han hjälper sin mamma och följer småbrorsorna Robert och Rani till skolan. Men så dyker Fadi upp och hans erbjudande om lätt tjänade pengar är alldeles för frestande för att tacka nej till. Och så har Elias åter gett sig in på den småkriminella väg som han lovat sig själv att lämna. För sitt livs stora kärleks skull. För Zeyneps skull. Hon är kurd. Han är syrian. Och deras förhållande är hemligt.

Juan, Farid, Ekrem, Suzan, Shirin, Josef och Mojo är några av de vänner som finns där för Oscar och Elias när allt har gått åt helvete.

Det här är en bok om kärlek, lojalitet och vägskäl. Om livet när man är ung.