Jerker är en tjock tioåring som inte uppskattas av sin omvärld. Utom av Nettan då, hans lillasyster på 4 år. Hon är faktiskt den enda som sagt att hon älskar honom. Varken Nettan eller Jerker är så lyckade i mammas och pappas ögon, känner Jerker. Nettan kan kanske gå an, trots att hon har eksem, men Jerker känner hur hopplös han själv ter sig ¿ från föräldrarnas horisont. Han är varken bra på att läsa eller räkna, och inte är han haj på datorer. Ändå får han en dator av pappa, en superdator ¿ så han ska bli smartare. För är det nåt som inte pappan gillar så är det folk som är ¿IQ purjolök¿. I pappans drömmar är Jerker ett datorgeni, och inte en kille som helst uttrycker sig genom att spela trummor.

Bokens föräldrar står för de värderingar som genomsyrar vårt samhälle, där det logiska tänkandet styr och ger utdelning på bekostnad av känslans intelligens. De ser bara hur tanklös Jerker är, hans oförmåga att hitta rätt ord i olika sammanhang. De ser inte tillgångarna, som hans värme och spontanitet, intuition och konstnärlighet. Även andra vuxna runtom honom, som exempelvis lärare, verkar märkligt blinda för barns behov. Men det finns viktiga personer i Jerkers omgivning som ser och bekräftar. Som mormor, och den skarpögde musikläraren. Men den som kommer att bli allt viktigare för Jerker under berättelsens gång är klassens tysta tjej, Linn. Inte kunde han ana att hon spelar elgitarr, framför allt inte att hon kan tänka sig att bilda ett band ¿ med honom!

Författaren säger själv att Jerker funnits länge i hennes tankar. Han har lånat drag från en vild kusin, som idag skulle diagnostiseras DAMP/ADHD. Men han har också drag av henne själv, av hennes egen oförmåga att uttrycka sig under skolåren. Hon har tidigare givit ut 3 böcker om flickan Puck på annat förlag.