Inte Siri! Nästan skrek jag. Mamma var stressad och höll redan i dörrhandtaget. Hon tog ett djupt andetag och sa lugnt. Martina älskling, du är elva år. Jag kan inte lämna dig ensam, det går inte. Det förstår du väl? Pappa är hemma, sa jag trotsigt. Men pappa är inte mycket att räkna med, inte just för tillfället i alla fall. Han ligger i sängen och stirrar in i väggen och mamma måste gå till jobbet och det är sommarlov. Siri är den gamla granntanten som Martina nästa är rädd för, Siri är alltid så arg. Det visar sig bli en ganska bra sommar, trots allt. Siri är inte alls som Martina har tänkt sig. Visst är hon ofta arg, men på ett roligt sätt. På sina promenader runt i stan gör de saker som Martina aldrig hade kunnat föreställa sig. Siri skäller ut mannen i Konsumkassan, går in i en kyrka och börjar diskutera sin egen begravning. På alla sätt visar hon Martina att man kan se på livet på helt olika sätt. Och en dag så är pappa glad och pigg igen och han och Martina ger sig ut på en resa genom Sverige för att hennes pappa vill visa henne något viktigt. Mamma vet inte om att de har stuckit och det hela håller på att sluta i en enda röra. Sommaren blir inte vad Martina någonsin hade kunnat föreställa sig, men det blir den bästa sommaren som hon har upplevt hittills.