Denna bok är den fjärde som behandlar den tid när inte allt var så självklart, dagarna bestod av hårt och åter hårt arbete. Men det var arbetsamt folk som inte krävde mer än lite mat och en säng; någon dödtid existerade inte, men de trodde benhårt på att det de gjorde var en välsignelse för nästa generation och att landet skulle bli ett blomstrande och rikt land. Blev somrarna fina var de förnöjda och visste att denna vinter skulle de inte behöva gå hungriga och svultna som nog var ganska vanligt på den tiden. De hade framtidstro, annat är det nu sedan vi övergick till industrisamhället. Nu får allt det hårt uppodlade landskapet växa igen med slyskog och det som är själva livsnerven på jorden försvann när vi trodde att mat tillverkades på en fabrik, så jorden kunde gott få växa igen. Framtiden får visa vilka som har rätt, men nog tror jag att allt liv kommer från jord och vatten, vilken del av världen vi än lever i.