En vårdag för längesedan var jag ute och gick med min hund Joycie. Plötsligt hörde vi konstiga gruffande ljud. Joycie morrade lite och vi smög mot ljudet.
Vi kom fram till en gran och när jag lyfte på en gren låg det en liten älg där under. Han hade små horn och så grät han!
-Stackars liten, sa jag och klappade älgen. Varför är du så ledsen?
-Jag får inte vara med min mamma längre. Hon säger att jag är stor nog att klara mej själv och snart ska hon få en ny älgkalv, sa älgen.
-Vad heter du? frågade jag.
-Jag heter Gruffe, sa älgen.
Då kom jag på att vi hade en tom box i ladugården hemma. Jag tog med Gruffe hem och bjöd på morötter och äpplen.
Gruffe växte och fick stora horn.
En dag i slutet av augusti köpte min store pojke Erik en motorcykel. Gruffe blev alldeles vild och ville absolut provköra motorcykeln!
-Nääe Gruffe! Det vore livsfarligt för dej och förresten är det förbjudet för älgar att köra motorcykel, sa jag.
Jag gick in för att skala potatis till middagen. Ovanför min diskbänk har jag ett fönster. Plötsligt hörde jag motorcykeln dåna. Gissa vad som körde förbi mitt fönster i full fart...jo, en galen älg på Eriks motorcykel!
-Hjälp, hur ska detta gå? tänkte jag och sprang ut. På långt håll såg jag hur Gruffe körde på en stor sten! Han flög iväg högt upp i luften och hamnade i toppen på en gran.
Just denna dag var förskolan ( ) Sunnanäng på utflykt i skogen. En pojke som hette ( ) Nils drog ivrigt i fröken ( ) Yvonnes tröja. Fröken! Det sitter en älg uppe i granen och ropar på hjälp!
-Nähäe du! Försök inte skoja med mej, älgar kan inte klättra i träd! sa fröken ( ) Yvonne.


Inga Holms berättelse om den tokiga älgen Gruffe roar både små och stora läsare.