Ernest Gellner avslutade essän Nationalism strax före sin död sommaren 1995. Här utvecklar och sammanfattar han en livstids forskning och reflektioner omkring nationalitetsbegreppet och därmed besläktade ämnen. Boken betraktas dessutom som hans mest mogna analys i det att den återger såväl övergripande teori som hans personliga ställningstagande i debatten – den är mycket mera än enbart ett resultat av arbete bedrivet i exklusiv akademisk avskildhet.