Den ifrågasatta förorten. Identitet och tillhörighet i moderna förorter Elisabeth Lilja Förorten är en paradox. Den har alltid varit ifrågasatt samtidigt som den varit ett ideal för efterkrigstidens planerare. Boken ger en bakgrund till varför förortsbyggandet fortsatt ända fram till 1990-talet trots ett ständigt ifrågasättande. I ett historiskt perspektiv var förorten an del av det moderna projektet. Livet där skulle hjälpa till att modernisera människan till en bättre och mera tidsenlig existens. Förorten sågs också som lösningen på de problem som var förknippade med den "omänskliga staden". Boken ställer grundläggande frågor om förorten, om hur det är att leva och bo där. Invånare i Stockholms-förorter från olika planeringsperioder - Hammarbyhöjden, Årsta, Husby och från förorten i staden, två kvarter i Södra stationsområdet, berättar om hur de upplever sin boendemiljö. Författaren tar också upp de utmaningar som framtidens planerare står inför om de vill skapa miljöer med mänskliga kvaliteter. T10:1999,109 sid. 256 kr inkl moms, Byggforskningsrådet