Knutte Westers offentliga konstverk Romanoparken – Sång om en plats tar form ur en tusenårig historia av antiziganism, förföljelse och förtryck som inneburit att ständigt befinna sig på flykt. En historia som för många fortfarande är helt okänd. Arbetet med projektet har inneburit en lång resa i gränslandet mellan politik, kommunal verksamhet, samtidskonst och frågor rörande den nationella minoriteten romer. Områden med stark identitet som rymmer sin egen tradition, historik, sätt att verka och sitt eget sammanhang. Det medförde en komplexitet som under projektets gång framträdde allt mer tydligt. Boken Romanoparken utgörs av anteckningar, brev och samtal som öppnar upp och ger insyn i den långa kollektiva processen bakom verket. Den skildrar de två år från att projektet påbörjades till att uppdraget omformulerades och produktionsfasen inleddes. Genom personliga vittnesmål och andra perspektiv på nutidshistoria än de som vanligtvis framhävs, belyser boken även den strukturella rasism, diskriminering och exkludering som resande och romer utsätts för i Sverige än idag. Den berättar samtidigt om sociala center och mötesplatser, om gemenskap, om kampen för rättigheter, erkännande och upprättelse. Romanoparken är författad av konstnären Knutte Wester i dialog med Singoalla Millon, Diana Nyman, Kurt Magnusson, Ingrid Schiöler, Maria Dimitri, Marita Busk, Fred Taikon, Sonja Taikon, Rozalia Milanson, Rosita Grönfors, Sabina Kwiek, Monalisa Pruteanu, Domino Kai, Bagir Kwiek, Maria Bogeblad, Milaja Nyman och Marius Pruteanu.