Lovsång till Gud när morgonen bryter fram och när kvällen nalkas: laudes och vesper är den latinska tidegärdens två "stora" bönegudstjänster.

I den svenska reformationskyrkan ville man behålla dem som permanent inslag i söndagens gudstjänstliv vid sidan av högmässan och skapade de vackra benämningarna ottesång och aftonsång.

Med tiden skiftade dessa gudstjänster karaktär: trots benämningarna uttunnades sånginslagen alltmer, och kvar blev enkla predikogudstjänster med minimal liturgi.

I vår tid finns det en renässans för vespergudstjänster med rik musikalisk gestaltning, bl.a. under influens av den engelska evensong. Det kan vara berikande att låta skilda musikstilar mötas där precis som i högmässan, men det är viktigt att hålla fram den gregorianska urformen som ett grundmaterial. Så sker i den här volymen, som erbjuder laudes och vesper i gregoriansk melodisk dräkt inte bara för sön- och helgdagar utan för varje dag under veckan och kyrkoåret.

Tidegärden är inte bara för fest utan för det regelbundna bönelivet i hem, församlingar och olika andliga centra. Den svenska tidegärden har sedan 1920-talet fyllt en vital funktion för att främja gudstjänst- och bönelivet inom främst Svenska kyrkan. Den har nu fått ny gestalt, främst relaterad till Bibel 2000. Den helt omarbetade textutgåvan utkom samma år som nya Bibeln.