Om författaren: Roland Duberg, filosofie doktor i Internationell Pedagogik, startade sin yrkeskarriär som folkskollärare, gymnasieadjunkt och skolledare. Han disputerade 1978 vid Columbiauniversitetet i New York och 1982 vid Stockholms Universitet. Sedan 1960-talet har han varit verksam inom Internationell Pedagogik, lednings- och förändringsarbete samt samhällsbyggnad, främst i Europa, USA, Afrika och Sydostasien. Under perioden 2000 - 2006 tjänstgjorde han som adjungerad professor i management och organisation vid institutionen för Samhällsbyggnad, Luleå Tekniska Universitet. Under samma period medverkade han i ett antal utvecklingsprojekt i Jordanien, Moldavien och Ryssland. I biografin Kobror spottar inte i skymning speglar han sitt liv, sin uppväxt och verksamhet. Boken skildrar dramatiska upplevelser i Liberia, livshotande situationer i Nigeria, Mocambique och Uganda, möten med vilda djur i Afrikas djungler och framför allt skakande möten med människor där spottet från kobran såväl symboliskt som reellt riktas mot ett känsligt öga. Biografin inleds med ett tidsdokument i en frikyrklig miljö där den lilla världen speglas och utmaningarna är begränsade. När författaren möter Amerika och den aldrig sovande staden New York City börjar den stora världen ge sig tillkänna. När reviret utvidgas till att omfatta även Afrika och Asien ökar spänningen i den stora världen. Parallellt med globala erfarenheter stiftas en fördjupad kontakt med forskning och utveckling, där Columbiauniversitetet i New York City spelar en betydande roll. Baksidestext: Plötsligt upplever jag att vinden tar tag i tältduken, att tältstången trögt faller mot mig. Jag upplever det som i ultrarapid, tar sats med ena benet mot marken, fattar tältstången med båda händerna och kränger tillbaka tältstången i upprätt läge. Storm tror jag, medan flickorna börjar röra på sig utan att riktigt vakna. I ett ögonblick händer det, björnen som motarbetas av min rörelse hugger käften i det utskjutande "paraplysprötet"... Månen och eldarna utgjorde ett stämningsfullt komplement när mörkret tagit över. Röken från eldarna och lukten från grytorna med kassava, sötpotatis, kyckling, småvilt och palmolja behagade. Just i det ögonblick som mörkret föll var det som att trycka på en knapp och ljudet av cikadorna påbörjade en konsert som skulle vara tills morgonen. Denna blandning av ljud, skuggor, eldar, rök, lukter, smaker, trummor, röster, sång och dans skapade och underhöll känslan av Afrika. Doften av fuktig mark och ibland avlägsna rop och skrin förstärkte den tropiska natten och de exotiska undren ... När leoparderna trots min närvaro beslutade sig för att fullfölja sin kvällsrutin och genom ett genomträngande sågande ljud lät mig förstå att det nu var deras tur att inta sitt vattenhål då stannade nästan mitt hjärta, pulsen gick upp och en fullständig förvirring i hjärnan uppstod... Det var min forskning och studierna på Columbia University som tog mig till New York City och 121:a gatan mellan Amsterdam Avenue och Broadway på Manhattan. Upplevelsen av New York som storstad är överväldigande. Staden sover aldrig. Man kan gå ut vilken tid på dygnet som helst och ta del av det pulserande livet. Varje gång man lämnar sin bostad och söker sig till de centrala delarna är det alltid något utöver det vanliga som händer... Vi är inte många passagerare som väntar på påstigningen, det är bara minuter kvar innan vi skall gå ombord. Då händer det som faktiskt inte borde kunna hända. En man i polisuniform kommer in och sätter sig bredvid mig "Jag är här för att hämta er, ni har begått brottsliga handlingar i Nigeria, res er upp och följ mig" ... Jag är helt omedveten om att jag just kastat mig i soldaternas händer genom att hoppa över skyttegraven som är avsedd att hindra gerillan eller andra förövare att komma in på förbjudet område. Jag står nu i Praja da Polana, President Samora Machels trädgård omgiven av inhemska soldater tillhörande regeringspartiet Frelimo med order att agera ...