”Jag minns inte längre exakt vad jag kände då jag omsider fick klart för mig att Erik och Margot, min pappa och min moster som var nästan åtta år yngre än min mamma Greta, hade varit ett älskande par under hela min barndom och uppväxt. Lika litet som mina syskon hade jag någonsin misstänkt det. Något sjätte sinne hade inte väglett mig.” Så börjar denna sällsamma skildring av en kärlek som inleddes då Erik var trettiotvå, Margot sjutton, och varade en livstid utan att avslöjas. Det har blivit Per Wästbergs allra djupast personliga och mest gripande berättelse. Han trodde sig stå närmare sin pappa än någon annan och dela allt med honom. Men Erik levde ett dubbelliv. Denna kärlekshistoria ger åt sonens uppväxt en annan färg. Hemliga rum, olika dem Wästberg beskrev i sin första memoardel, öppnas för första gången efter en mansålder. Det är samtidigt en färgstark gobeläng över borgerligt liv i Stockholm och skärgården, med drastiska episoder från journalisternas bohemiska Klarakvarter och från den kulturella och politiska scenen i Stockholm under flera decennier. Med en utforskande känslighet och en inlevelse som inte hejdas av några tabun gestaltar Per Wästberg här en kärlek i uthållig styrka, en trofasthet mitt i otroheten.