En dyster höstdag 1989, då tillvaron tycktes tom på fantasier, beslöt Hans Alfredson och Niklas Rådström att sammankalla ytterligare sex herrar till en liten stuga på Söder för att instifta ett sällskap, som skulle roa sig med att berätta historier över ett givet ämne för varandra, äta god husmanskost och tömma några bägare.  Kallelsen hörsammades av Stig Claesson, Gunnar Harding, Claes Hylinger, Erland Josephson, Jacques Werup och Klas Östergren, vilka samtliga levt på att formulera sina fantasier ett bra tag. Sällskapet döptes till 8 GLAS och kom att sammanträda femton gånger, höst och vår, under nio år. (Den som inte kom på mötena blev automatiskt utesluten. Detta hindrade inte att uteslutna medlemmar snabbt kunde återväljas, vilket alltid skedde efter hetlevrade diskussioner.) Vid varje aftonmöte skrev var och en ett förslag till nästa mötes tema på varsin liten lapp, som sedan blandades i en vinkylare och en av dem drogs. Ämnena varierade: En kniv i ryggen, När djävulen inte skrek, Tumba-Tarzan, Inte ens i Järsnäs, Blått är det utspillda bläckets färg   Inalles alstrade medlemmarna under nio år över hundra historietter, dikter, kåserier och berättelser. Här presenteras ett urval av dessa; muntra, tänkvärda, eleganta, sorgesamma, uppsluppna allt för vårt odelade nöjes skull.