Det finns ett omfattande statligt och offentligt engagemang för att göra svenskarna mindre otrygga. Många aktörer från olika sektorer i det svenska samhället deltar. De flesta svenska kommuner arbetar till exempel aktivt för att minska otryggheten genom kvantitativa enkätstudier om otrygghet, trygghetsvandringar och medborgardialoger.

Men vad är otrygghet egentligen? Hur blev otrygghet en av de mest centrala frågorna i svensk politik, och vilken roll har kommunernas och statens mätningar av trygghet spelat i den utvecklingen?

I boken undersöks bland annat en paradox i det rådande kriminalpolitiska klimatet: Om trygghetsarbetets funktion och syfte är att göra människor tryggare, att lösa problemet med ”otrygghet”, att göra människor mindre rädda för brott, borde inte fyrtio års omfattande engagemang i frågan haft effekt? Hur kommer det sig att otryggheten i dag anses vara ett mer omfattande problem än någonsin tidigare?

Den svenska otryggheten vänder sig till alla verksamma inom det expanderande brottsförebyggande fältet. Den är särskilt lämplig för kriminologi-, socionom- och polisutbildningen.