Den viktigaste svenska grundlagen, Regeringsformen från 1974, genomgick 2010 flera större ändringar, efter förslag av den 2004 tillsatta Grundlags­utredningen. Ändringarna gäller bland annat formerna för regeringsbildning, normprövningen och domstolarnas ställning. Ända sedan mitten av 1990-talet, då Sverige gick med i EU samtidigt som Europakonventionen om mänskliga rättigheter blev gällande svensk rätt, har synen på grundlagen och dess funktion successivt kommit att ändras. Medan 1974 års grundlag utgår från att grundlagstexten främst anger spelreglerna för politikens utövande och uppställer vissa för samhällsutvecklingen allmänt centrala principer, har efterhand synen på grundlagen som överordnad och även för lagstiftaren bindande rätt kommit att bli allt vanligare. När svenska lagar inte får strida mot Europarättens regler är det naturligt att framhålla att de inte heller får strida mot den svenska grundlagen. I denna utförliga lärobok om den svenska statsrätten och särskilt Regeringsformen behandlas dess olika kapitel tämligen ingående. På senare år omdiskuterade frågor rörande t.ex. fri- och rättigheter, domstolarnas normprövningsrätt, regeringsbildning och kommunalt självstyre behandlas ingående. Framställningen utgår från att så stora förändringar i praktiken skett sedan 1974 att den då dominerande föreställningen om grundlagen som uttryck för icke juridiskt bindande riktlinjer inte längre kan upprätthållas. Detta understryks av på senare år uppmärksammade frågor rörande t.ex. FRA-lagen, Lissabonfördraget och förbud mot dubbelbestraffning, vilka alla behandlas i denna tredje upplaga. Boken riktar sig främst till juridikstudenter, men torde även kunna läsas av statsvetare samt allmänt politiskt eller konstitutionellt intresserade läsare. Tredje upplagan