Kritiskt tänkande brukar hävdas vara centralt i all akademisk verksamhet. En huvuduppgift för samhällsvetenskapen är att kritiskt undersöka sociala institutioner, idéer och praktiker. Flertalet tunga samhällsvetenskapliga forskare omfattas också av en kritisk ambition, exempelvis Habermas, Foucault, Bourdieu och Giddens. Detta till trots råder det brist på litteratur som kopplar samman den kritiska ambitionen med samhällsteori och vetenskapsteori å ena sidan och empiriska studier å den andra. Föreliggande text är ett försök att åtgärda detta. Genom att relatera de idag mest framträdande kritiska teorierna kritisk teori och vissa varianter av postmodernism till kvalitativ metod, har författarna lämnat ett förslag till en kritisk kvalitativ metodologi för samhälls-vetenskaplig forskning. Boken tar upp kunskapsintresse, språk, kunskapens politiska och ideologiska natur och omtolkar olika metodteman, t.ex. intervju, etnografi och tolkning. Författarna pekar på den kritiska ansatsens kreativa poten-tial bl.a. genom att den stimulerar till ett ifrågasättande av dominerande språkbruk och synsätt, vilket i sin tur öppnar för nytänkande.