Svenska språket och litteraturen har i över hundra år haft en framträdande plats i den allmänna bildningen, och svenska har under samma period varit skolans centrala ämne. I denna bok tecknas svenskämnets utveckling från 1800-talets mitt till våra dagar. Syftet är att fördjupa den professionella debatten om ämnets aktuella problem och framtid - något som inte minst borde vara av värde inom lärarutbildningen. I det senmoderna samhället har villkoren för skola och undervisning förändrats, och skriftspråket och litteraturen har fått konkurrens av nya medier. Det kan vara klokt att ta historien till hjälp för att fundera över den nya situationen. Boken ger historiska perspektiv på många aktuella frågor. Ska svenska främst vara ett språkämne eller ett litteraturämne? Är språkliga färdigheter viktigast eller bör ämnet framför allt lägga en grund för elevernas mänskliga mognad? Bör huvudvikten läggas vid språklig korrekthet eller vid elevernas språkutveckling? Är momentuppdelningen bäst eller kan undervisningen läggas upp kring teman och större frågor? Författarna diskuterar vidare de kanoniska litteratururvalens ställning, nationalspråkets uppgifter i det flerkulturella samhället och skolans inställning till de nya medierna. (Studentlitteratur)