”Gång på gång har jag sett hur viktigt det är att tänka förebyggande när man planerar utbudet för små barn. Men jag har också sett hur en bra planering kan stranda om man inte har varit tillräckligt noga med att försäkra sig om den personliga fallenheten och den emotionella beredskapen hos de vuxna som ska arbeta med små barn.” (Ur bokens inledning.)Utifrån en grundlig genomgång av den så kallade objektrelationsteorin, med Donald Winnicott som främsta namn, visar författaren i boken hur viktigt det sociala samspelet är mellan barn och omsorgspersoner. Den känslomässiga kvaliteten i detta samspel påverkar barnets kontaktförmåga senare i livet. Boken innehåller en rad exempel som belyser dessa grundtankar, och den knyter således samman teori och praktik. Vi får följa vardagliga situationer, sedda ur såväl barnets som förskollärarens perspektiv – hur man löser konflikter, hittar utvägar, växer som människa och i sin yrkesroll.Författaren visar också hur alla som arbetar inom barnomsorgen bär med sig sin tidiga historia, sina egna samspelsupplevelser från barndomen, och hur dessa påverkar det professionella arbetet med barnen här och nu. Hon pekar på vilka psykologiska och emotionella förutsättningar både de vuxna och barnen behöver i det nödvändiga samspelet.Boken riktar sig till blivande och yrkesverksamma förskollärare. (Studentlitteratur)