Diana Athill är den litterära scenens grand old lady i England. Under ett långt och framgångsrikt yrkesliv i förlagsbranschen arbetade hon med många av 1900-talets mest kända författare, däribland V.S. Naipaul och Jean Rhys. Privat levde hon ogift – men långt ifrån ensam. En rad kärleksförhållanden avlöste varandra, vissa av dem med gifta män, och hennes syn på sex är ovanligt frigjord för hennes generation och den överklassmiljö hon kommer från.Om detta och mycket annat berättar Diana Athill öppenhjärtigt i sin underhållande och tänkvärda memoarbok Vid vägen slut. Men det är mer än berättelsen om ett färgstarkt och annorlunda kvinnoliv. Det är också en bok som handlar om hur det är att bli gammal. Diana Athill var nämligen närmare nittio år när hon författade Vid vägens slut. Det är en ålder när man aldrig mer kommer att fostra en hundvalp eller se en planta bli ett träd, som hon själv krasst konstaterar. Men det är också en ålder när man börjar välja bort vissa saker, sådant som inte längre känns viktigt, som att läsa skönlitteratur, medan nya glädjeämnen, som trädgårdsskötsel eller tecknande, är en fröjd att hänge sig åt. Livet förändras fortfarande – och inte bara till det sämre. Vid vägens slut är en reflekterande, osentimental och välskriven bok, skriven med en stor portion självinsikt och i tydlig brittisk ton – en njutningsfull läsning.

Diana Athill föddes i Norfolk 1917 och utbildade sig vid Oxford University. Under mer än ett halvt sekel var hon verksam i förlagsbranschen och hon pensionerades först vid sjuttiofem års ålder. Hon har skrivit flera böcker. Vid vägens slut har belönats med Costa Book Award i klassen Bästa biografi. Diana Athill är bosatt i London

"Hennes höga ålder ger henne rätten att vara absolut uppriktig. Medan livets slut närmar sig reflekterar hon över sina passioner, sina misslyckanden och framgångar utan att värja med blicken … vilken kvinna." The Telegraph