Trettiofemåriga Erika Kohut delar hem och dubbelsäng med sin tyranniska mor. Lika instängt som hon lever där, lika brutalt lever hon i hemlighet ut sin undertryckta lusta. Fylld av desperation över sitt eget liv och över omgivningens förställning och kyla söker hon tillfredsställelse på de mest obskyra ställen. Men inget kan lösa henne ur hennes förtvivlade situation.    Med ursinnig kraft och språklig virtuositet berättar Elfriede Jelinek om pianolärarinnan Erika Kohut, som misslyckats som konsertpianist men fortfarande ser sig som en stor konstnär. Den utbildning hon fick och som hon nu för vidare till sina elever var en lustfientlig och utstuderad tortyr. Hennes sexualitet har förkvävts av hennes dominerande mamma och för att få utlopp för sina begär söker hon sig till Wiens utkanter, där hon iakttar kopulerande par i gröngräset eller de prostituerade i deras arbete.    Men Pianolärarinnan är inte enbart en hänsynslös berättelse om sexuell kyla och kvinnlig masochism. Elfriede Jelinek ger också en omskakande bild av Österrikes och den övriga västvärldens myter om det goda och rättvisa samhället. Pianolärarinnan är en rasande skildring av en kvinnas ensamhet och av det samhälle hon lever i.     I filmen Pianisten, som kom 2001 och som bygger på Elfriede Jelineks roman, gestaltas Erika Kohut av Isabelle Huppert.