Man kan inte tro att Malva är trasig. Hon ser nämligen väldigt hel ut om man betraktar henne på avstånd. Men om man kommer närmare upptäcker man att de gröna ögonen är tomma och leendet stelt. Skrattet är tillgjort och skämten stulna. Inte ens brösten är äkta.   Efter några år av jobbiga studier och ännu jobbigare relationer lever Malva ensam i en liten lägenhet i Birkastan. Hon är en framgångsrik jurist, omtänksam lillasyster och lojal vän. Förutom de eleganta visitkorten i styvt papper, den höga lönen och de många högskolepoängen så har hon en sjukdom som heter bulimi. Bulimin håller henne sällskap, som en trogen hund vandrar den vid hennes sida, dag som natt. Det lustiga är att ingen tycks se det.   Nej, vad alla ser är en skämtsam och stundtals vulgär rödtott som just passerat trettioårsstrecket. En ung kvinna som gärna dansar på bardiskar, processar i domstol och ställer sina kryddor i bokstavsordning. Ingen anar vad som döljer sig bakom den perfekta fasaden.   En dag träffar hon Ludde. Han är allt hon drömt om men ändå inte. En rufsig elektriker med verktygsbälte och träskor, helt annorlunda än de finansvalpar som hon brukar träffa på. Han har allt: ett stort hjärta, varma händer  och en familj. Men det sista saknar betydelse. I alla fall för stunden.   Det här är ingen vacker saga, inte heller en tragisk och tung historia om ätstörningar. Berättelsen om Malva är en berättelse om livet. Livet som faktiskt kan vara helt underbart och fullständigt outhärdligt på samma gång, livet som aldrig blir som man tänkt sig men kanske ganska bra ändå. Malva kan vara du, jag, din bästa vän eller syster. Hon finns överallt och i alla sammanhang  det gäller bara att hitta henne. Och på samma gång kan man passa på att hitta sig själv.