Detta är boken om Regina Louise, en flicka som mot alla odds överlevt en uppväxt i en helt kärlekslös miljö en hjärtskärande skildring av ett övergivet barns sökande efter kärlek. Vad händer med ett barn när alla närstående överger henne, misshandlar henne och bara vill bli av med henne? Vad händer när man tvingas flytta runt till olika personer som egentligen inte vill att hon ska bo där alltid på nåder. Hur är det att aldrig kunna vila i tryggheten av en öppen famn, att veta att man aldrig kan räkna med att få tröst utan bara elakheter och slag istället?     Regina Louise har ingen familj. Hon är övergiven av sin mor sedan födseln, hennes far vet knappt om att hon finns, och hennes syster känns inte som hennes egen. Som spädbarn lämnades Regina bort till Big Mama, en äldre kvinna som har nog med att ta hand om sina egna vuxna barn, barnbarn och en slö karl. Det saknas ofta mat på bordet för Regina och hennes syster som får äta sist av alla och bara så mycket att de inte behöver svälta, de får aldrig nya kläder och blir alltid utsatta för de andras vredesutbrott.     De bor i ett ruckel i en fattig del i utkanten av staden Austin i den amerikanska Södern. När Regina är tio blir hon så illa slagen och misshandlad med en trädgårdsslang att hon bestämmer sig för att rymma. Men livet utanför det enda hem hon haft, om än alltid våldsamt och grymt, blir långt ifrån någon förbättring i livet för Regina.     Efter många turer slutar det med att hon får bo en period hos sin biologiska mor som dricker, ofta arbetar natt och ofta har vilda spritfester. Mammans nya familj består av två bortskämda småbröder och en ny man som inte kan hålla händerna i styr utan tafsar på Reginas späda flickkropp. Från sin mor får Regina flytta vidare till sin far som också han har en ny familj och försöker att göra karriär och slå sig in i musikbranschen i Kalifornien. Här är Regina inte heller välkommen utan tvingas flytta vidare och hamnar på ett antal olika barnhem. På ett av barnhemmen sista utposten för barn som ingen vill ha arbetar Claire som fattar tycke för Regina.     Fosterbarn är en sann berättelse. Den är stark och medryckande och skriven i samma anda och med samma uppmanande och hoppingivande budskap som Dave Pelzers Pojken som kallades Det. Regina Louise debuterar med självbiografin Fosterbarn. Hon reser runt i hela USA och håller föredrag om underprivilegierade barn för socialarbetare och andra som arbetar med fosterbarn och är dessutom mycket framgångsrik med sin egen hårsalong i Berkeley, Kalifornien, där hon bor. Regina Louise har en vuxen son och våren 2004, vid 40 års ålder, adopterades hon äntligen av den kvinna hon slutligen fann moderskärlek hos i sin barndom, men vars adoptionsansökan fick avslag då mer än 25 år tidigare.