En dag slutar Cally att tala. Ett år har gått sedan hennes mamma dog i en bilolycka och lämnade Cally, hennes bror och pappa ensamma och med brustna hjärtan. Ingen orkar längre tala om mamma - det gör för ont. Men Cally behöver få tala, hon behöver få sjunga och vara glad och minnas sin mamma. Hon tycker att hon ser mamma, levande och färgsprakande som förr, men ingen tror henne. Till slut tystnar hon, för ingen lyssnar ju ändå. Plötsligt börjar en stor lurvig hund dyka upp överallt, den verkar inte ha någon ägare så Cally döper hunden till Hemlös. Kanske vet Hemlös att hon verkligen såg mamma? Och pojken som bor under dem, Sam, verkar också veta att Cally inte ljuger. Trots att Sam varken kan höra eller se, känner han i sitt hjärta vad Cally säger och visar henne vad riktig vänskap är. Tillsammans tar de reda på var den stora grå hunden hör hemma och hjälper familjen att läka. Och Cally kan återfinna sin röst.