I Den nakna skammen belyser psykiatern och psykoanalytikern Johan Beck-Friis skammens paradoxala väsen som bevarare av goda sociala relationer och som psykiskt förlamande kraft. Huvudfokus är det ofta förbisedda sambandet mellan depression och svåra skamkänslor. Med utgångspunkt i såväl berättelser från deprimerade patienter som kända diktaröden, visar författaren hur skammen bokstavligen kan driva någon in i döden, men också vara en kraft som förlöser sorg och föder något gott om man vågar erkänna och hantera den. I centrum för analysen står en tolkning av poetens Erik Johan Stagnelius dikt om Näcken, hur denne dyker ner i sin bölja och tystnar för gott på grund av skam och sårad självaktning.

Skam är en känsla som spänner från naturlig blyghet och förlägenhet till en upplevelse av att vara totalt tillintetgjord. När skammen blir outhärdlig kan vi göra nästan vad som helst för att bli av med den. I det dolda utövar då skammen en makt över våra handlingar och känslor och leder i värsta fall till ett låst tillstånd av djup depression. Men att skämmas är inte något entydigt negativt. Förmågan att känna skam finns hos oss som något medfött och evolutionärt nödvändigt. Vi behöver skammen för att bevara den ömsesidiga kontakten med varandra och kunna känna empati. Boken ger en initierad och kunskapsrik läsning om skammens natur och uppkomst, liksom dess biologiska och psykiska utveckling. Den nakna skammen riktar sig såväl till professionen som till alla med ett intresse för sambandet mellan skam och depression.