Metapsykologin utgör kärnan i den psykoanalytiska teorin. Många av de metapsykologiska begreppen har också kommit att bli en del av det svenska vardagsspråket: det omedvetna, överjaget, bortträngning och narcissism.

Psykoanalysen uppstod genom Freuds förmåga att förena en driven iakttagelseförmåga med ett kreativt teoretiserande. Redan under slutet av 1800-talet använder han beteckningen metapsykologi för att definiera originaliteten i sitt försök att skapa en psykologi som leder bortom medvetandet, in i själens djup till omedvetna önskningar och drifter. Han gjorde detta i jämförelse med dåtidens psykologiska och filosofiska teorier, som utgick från det mer direkt iakttagbara medvetandet. Han talar också om att omvandla filosofin och metafysiken till metapsykologi.

1915 skriver Freud ett antal artiklar om psykoanalysens grundbegrepp: det omedvetna, bortträngningen, driften. Dessa texter återfinns alla i denna volym, jämte nyöversättningar av texter som Jaget och detet och Bortom lustprincipen. Även en text som länge betraktats som förlorad, men som hittades av en forskare så sent 1983, har inkluderats.

Flera av texterna har aldrig tidigare översatts till svenska. Tidigare utgivna texter har nyöversatts. Bland annat presenteras för första gången på svenska Psykoanalysens huvudlinjer, Freuds sista försök att sammanfatta sin gärning, påbörjat sommaren 1938.

Översättning Eva Backelin, Mia Engvén, Clarence Crafoord och Ingrid Wikén Bonde.

Volymansvarig: Bengt Warren.