I Sverige har vi fått en allt större ungdomskult. I riksdagen finns idag bara fem riksdagsmän över sextiofem. I teve plockar man bort alla programledare och presentatörer över sextio. Reklamen vänder sig bara till yngre. På arbetsmarknaden har de över femtio svårt att få nya jobb. Samtidigt har den reella pensionsåldern sjunkit till femtionio, trots att äldre svenskar aldrig varit piggare och friskare än idag. Och samhället förlorar viktig kompetens och erfarenhet om fyrtiotalisterna åldersdiskrimineras på arbetsmarknaden.

Men allt detta kommer att ändras. I hela världen ser vi nu ett åldersuppror växa fram. I Sverige kommer detta uppror att märkas på allvar nu när fyrtiotalisterna ska börja pensioneras. De är den friskaste generationen hittills, de är många, de har bättre ekonomi än någon tidigare generation pensionärer och de har ända sedan de gjorde sin ungdomsrevolt på sextiotalet vant sig att ha makt och påverka. De tänker inte låta sig förvisas till en lugn vrå. Mycket tyder på att allt fler fyrtiotalister vill arbeta längre. Dessutom har vi inte råd med att låta en allt mindre grupp yngre och medelålders svenskar försörja en allt större grupp pensionärer.