Carin är nitton Carin är trettiotvå. Hon befinner sig på en ö i en fiskebod i en lägenhet på gränsen mellan Örnsberg och Axelsberg på hemlig ort i ett annat land på månens baksida. Eller det är vad hon tänker sig. Tankarna förstoppningströga. Mönster att leva efter. Detta eviga behov. Går upp vid samma tid varje morgon, äter frukost och vid tolv är det lunch. Kvällar. Löptur fem gånger i veckan. Det är en tillvaro. Det är en färd tillbaka. Det är en flykt från det vanliga. Det är inte ovanligt. Det är inte ens märkligt.

Helena Ljungström debuterade år 2000 med kortprosasamlingen Fåglar och annat, en samling lyriska betraktelser varvade med citat ur Erik Rosenbergs bok Fåglar i Sverige. 2002 kom Kring en trädgård, korta prosatexter om en kvinna som i sin ensamhet odlar sin trädgård tills den dag då den svårgripbare pojkpojken står utanför grinden.

I Mellantider, Helena Ljungströms första roman, återkommer hon till naturen och fåglarna, men nu håller de sig mer i bakgrunden. Svanarna ruvar i bostadsområdet och hunddjuren ylar bakom stängslet i djurparken på Berlins zoo, samtidigt som huvudpersonen Carin försöker bryta sig ur ett sedan länge avsomnat förhållande och hitta tillbaka till livet.